Vi utför olika typer av skogsuppdrag med häst t ex vid det tätortsnära skogsbruket, små slutavverkningar, drivningar i naturvårdsområden, uttag av stormfälld skog, gallring, utkörning av fröträd vid självföryngringar, uttransport av vindfällen, svår terräng och känsliga marker, känsliga marker i samband med fornlämningar,skötsel av vandringsleder och naturstigar mm
Redskap vi använder oss av är tradionell timmerkälke och lunningssax. Hör av er så kommer vi ut och gör en bedöming och kostnadsförslag!
Bilden visar lunning
Lite Kuriosa om Skogskörning med häst i Sverige från 1950-talet
Motorsågen startade motoriseringen av skogsbruket under 1950-talet. Den mekaniseringsvåg som började i jordbruket efter andra världskriget gick relativt snabbt. Lika snabbt gick det inte i skogen. Problemen här var större. Under drivningssäsongen 1956/57 svarade hästkörarna fortfarande för 92 procent av virkestransporterna till flottleder och bilvägar.
1952 var behovet av skogshästar i Västerdalarna och Norrland 175.000.
1960 stod hästen för 90 % av terrängtransporterna och först 1965 utförde hästar och maskinerna hälften vardera av terrängtransporterna. Vid 100 – 200 meters köravstånd var dagsprestationen 12 – 14 kubikmeter. Med början söderifrån avtog hästkörningen, och i slutet av sextiotalet var hästarna så gott som helt borta från skogen.
Skogorganisationens skogliga utbildning började. Instruktörer i hästkörning utbildades på Strömsholm. Skogsbrukets arbetsstudieavdelningar svarade för kunskapsspridning i redskapslära och virkestransport. Körning med häst ingick under 50- och 60-talen i skogsvårdsstyrelsernas arbetstekniska grund- och fortbildning. Fortbildningskurserna var på 4 dagar. Inför "traktoriseringen" avtog hästkörningskurserna; de sista 1966.
Den "moderna" hästkörningen med starka ändamålsenliga kälkar och redskap, plogade och hyvlade basvägar med mera hade en kort storhetstid, endast några decennier.
En utredning utförd vid Skogsbrukshögskolan visar att efter skogsbrukets mekanisering och omdaning av transportsystemet försämrades hygienen i skogen.
1987 bildades Föreningen Skogshästen med syfte att främja intresset, kunnandet och användandet av hästen i skogsbruket. Under de senaste åren har körredskapen utvecklats för barmarkskörning; lättare kälkar, kärror och vagnar för transport från stubbe till bilväg men många av redskapen från 50-60-talet används fortfarande.
På 1980-talet utvecklades en griplastarvagn för parhästar. Den hydrauliska griplastaren drivs av en bensinmotor. Prestationen är ca 4,5 kubikmeter per timme vid 200 meters köravstånd.
I dag körs ca 1 milj m3f virke årligen ut med häst. Förutom 300 – 400 mindre entreprenörer, som helt eller delvis försörjer sig på hästkörning, beräknas att omkring 2.000 självverksamma skogsägare använder hästen mer eller mindre i skogsbruket.
Hästkörning är miljövänlig
Hästkörning passar bäst i gallringar då metoderna – rätt utnyttjade – ger mindre stam- och markskador. Smalare stickvägar medger även ett ökat urval vid gallringen, vilket ger en ökad möjlighet att spara fler huvudstammar.
Vid gallringar, små slutavverkningar, i miljökänsliga områden och tätortsnära skogsbruk har hästen en nisch i det mekaniserade skogsbruket.
Bland alla arbeten som hästen utför är skogarbetet det, som ställer högsta krav på såväl häst som körare.
Besök gärna skogskörnings DM och SM som anordnas av Jordbrukarnas ungdomsförbunt www.juf.se för att se kuskarna i verkligheten
|